bungesheltis

Livet är så jäkla orättvist tycker jag med tanke på mina vänner nu mist sin äldsta dotter i cancer (skrev om det häromdagen). Dottern hade ett barn som ännu inte fyllt 1 år och ett som är 2,5 år, som nu inte har någon mamma. Fällde stora krokodiltårar gjorde jag i morse när jag fick se det på FB att dotterns man lagt in att hon blev en ängel igår.

Tänker då på mina två minsta barn vars pappa sitter på A-lagets bänk på en ort på Gotland och kan sitta där år ut och år in utan att ha något egentligt liv kvar. Och så kan en människa som är mitt uppe livet tas bort från det med sån smärta, inte rättvist någon stans, tycker jag,fast man skall väll inte tänka så men jag gör det i alla fall. Tänker väldigt mycket på den familjen i alla fall och jag blev väldigt låg under hela dagen. Man börjar verkligen tänka över sitt eget liv när det kommer så nära.

                                      


Vi var i alla fall på hundträningarna med en tävlingslydnadsgrupp på fm och en allmänlydnadsgrupp på em och de var så duktiga allesammans trotts att det varit sommarlov under en lång tid.  På hemvägen stannade vi och rastade våra egna i skogen och i våran backe sprang gänget 11 gånger fram och tillbaka, även Tanten sprang samma sträcka.

C han var med oss och sen efter maten klippte han gräset här hemma som han inte gjorde igår i regnet. J han har varit hemma hela dagen och nog inte gjort så många knop.

Det får bli ett kort inlägg idag är inte på humör riktigt men alla ni där ute ta vara på varandra för livet ändras blötslligt och brutalt ibland.

Kram Åsa