bungesheltis

Åter i bloggen efter en händelserik helg, men som vanligt så får jag backa bandet en del.

I fredags morse så åkte Janne, jag och gänget med båten, efter en natt på en parkering på P18 i Visby. Den var bara ca 10 minuter försenad till Nynäs på grund av isläget men det kunde ha varit mycket värre. PÅ vägen mot Eskilstuna så passerade vi Caravan Hallen i Södertälje där Janne skulle köpa en ny kran till husbilen. Och jag skulle komplettera med lite röda tältpinnar till jobbet (har de för att markera upp alla fotbollsplaner  och det skiljer 15 kronor på en 10 pack mot Bilcompaniet i Visby).

Framme i Eskilstuna blev det hundpromenad, hundvård inför lördagen, årsmöte på kvällen med Sheltie klubben. Efter årsmötet gick Janne och jag till Pelle och Susanne som bor  på campingen permanent och vi träffar dem varje gång vi är där. Lika kul varje gång och det är som vi alltid umgås när vi ses, hakar liksom på där vi slutade sist.

På lördagen var det tidig start för då var det sheltie utställning i sporthallen på Vilsta. Det var 151 sheltisar anmälda och jag har då aldrig varit med om att det gått så fort på en utställning och då var det ändå  3 domaraspiraner med, fördelade på 2 ringar. Själva utställningen var slut allt vid ca 14.15 inte klokt vi som är vana att det tar hela dagen.

Hur gick det då: Väldigt bra kan jag tycka, Linus han fick Verry Good med en fin fin kritik och han visade sig riktigt bra om man jämför med hur han gjort tidigare.

                                        
 

och min Tant hon blev placerad 4 bland tanterna med Exelent och även hon med bra kritik och hon är ju som hon är, det är svårt att lura gamla tanter.

                                           

Det här gör att hon nu har 4 poäng och ligger 8:a på sheltie klubbens veteran lista (2010 slutade hon som nr 10 av alla sheltie veteraner som är med i klubben).
Vår uppfödare Piia hade 4 stycken med sig och där blev det 3 exelent varav 2 med CK och en Verry Good. Hon fick även HP på sin uppfödargrupp där tanten också var med.

Efter utställningen tog vi oss en middag i restaurangen som ligger i anslutning till sporthallen. Därefter beslutade vi oss för att ta oss till Nynäs och försöka komma med en tidigare båt hem och det gjorde vi också. Vi var hemma vid halv 2 på natten.

I går söndag hände det inte så mycket av förklarliga skäl. Det som vi gjorde var att tömma husbilen, rasta hundar så klart och hämta hem barnen från Tingstäde där de varit under helgen. Och för er som undrar hur det gick med pann skrället då vi var borta, DEN FUNKADE SOM DEN SKULLE , Yiipiii.

Idag blev det en tidig start för jag fick gå till jobbet. Där var vattnet ännu fruset och det jobb som väntade var en massa kontors jobb av olika slag. På hemvägen gick jag förbi verkstan för att  hämtade bilen som varit på service och fått en ny fläkt med mera, så nu har vi värme i  bilen igen, skönt.

När jag sen kom hem tog Janne och jag med oss gänget ut till Bungenäs för dehade ett jätte sopring behov. Har ju inte blivit så mycket av denvaran när vii varit iväg.

J han har varit i stan idag och handlat sig ett par schorts till torsdagens krulls spelande och C han har inte gjort något alls under dagen.


Nu så väntar resten av kvällens syslor så ta nuvara på varandra och livet för  dagen i dag eller i mogon kommer inte tillbaka.

Kram Åsa

Verkar som jag bara kommer till det här bloggandet 2 gånger i veckan, borde ju göra det lite varje dag så det blir minder att skriva.

Men som vanligt får jag börja från början med vad som har hänt och då tar vi tisdagen först  eller att börja på jobbfronten, så kan vi ta hela veckan på en gång för jag har fortsatt att pilla med hemsidan och bilder till den samt förberedelse inför årsmötet i morgon.
I tisdags em så kom J:s ledagare David på besök och vi bestämde att de skulle tfäffas igen som igår torsdag mer om det senare.

I onsdags så var det som vanligt jägar kursen. J och Janne fick ta en tur med hundarna på kvällen, de är rätt så understimmulerade då jag inte har hagft tid med dem så mycket som jag borde.

I går torsdag så var C med sin ledsagare Nisse på gymet i Slite och dit åkte C buss själv. Samtidigt var J med sin ledsagare David på biblioteket i Slite och gjorde ett teori prov inför moppe kortet. J måste göra 7 stycken sånna innan han får skriva upp.

Idag har vi ännu inte varit ute med gänget men  det kommer att blir KA3 runt om vi nu kan pga kylan. Och under maten idag sa C de bevingade orden att "Jag har rost i magen" det kom i samband med att han sprutade på massor av ketchup på korven, för han vet att ketchup är rostlösande.

Det var en liten del av vad som hänt här hos oss under veckan. Nu väntar en kall promenad med gänget och sen blir det nog sängen då jag skall jobba i morgon en stund. Ta nu vara på varandra där ute i verkligheten.

Kram Åsa

Nu har det gått en väldigt massa dagar igen sen jag var här inne och skrev, men jag fattar inte var dagarna tar vägen, någon som sett till dem och kan fånga in dem så att de kan slo down lite. Men jag tror inte det går, så det är bara att håll i sig och följa med.

Vad kan då ha hänt sen sist, inte är det mycket men lite i alla fall, för i söndags så började Janne och jag dagen med en underbar promenad ute i Norra Gattet för att fota lite hundar och det blev rätt bra bilder.
Fördelen där ute är att det är folktomt så man kan gå där i sin egen värd utan att tänka på att man skall möta någon.
                                

Svårt att få alla 5 att titta åt samma håll precis samtidigt, men med lite övning och träning så skall vi nog få till det vad det lider.

Resten av dagen ägnades åt en bekant som kom och gjorde en risk analys på huset vi bor i, om det är värt att gå in och köpa i framtiden eller inte. Det är ju inte aktuellet förrän till nästa år men vi ville ha lite på fötterna innan att prat och diskutera runt.
När han sen åkt hämtade vi hem J från kontaktfamiljen i Tingstäde och där hade han haft kul som vanligt, medan C låg vid TV:n hela söndagen om man inte skall räkna en kvart på gångbandet så att han blev lite svettig.

I måndags så var det jobb som vanligt och jag fortsatte i arkivet att titta igenom en massa gamla kartonger och sen tog jag fel på måndag, för jag trodde att det var NPH nät men det är ju inte förrän nästa måndag (är ju alltid 2:a måndagen i månaden) och som tur var ringde en mamma och kollade, för hennes man sa att det var den dagen men hon hävdade motsatsen och hon hade så klart rätt. Så kvällen blev rätt lugn i stället blev det en promenad med hundarna.

I går när det var tisdag började dagen med att pannan började krångla igen. Den larmade och pantemepn var bara 28 grader, burr, och rörpularna säger att den inte kan tänka att den skall starta, inte vet jag hur en panna tänker men han är på gång inom de närmaste dagarna igen.
Men så hade vi också städdag här hemma. Janne och jag städade på fm. för jag började jobba mitt på dagen igår. 
Annethe Medbom, Britt Nordström och Marie Jansson skulle komma och vi skulle hålla på med jobbets hemsida så att den skulle bli lite mera atraktiv. Jag var inte hemma förrän sent på kvällen, därför fick C gå med Janne och hundarna ut i går kväll.

Började även dagens morgon med panneländet, verkade som den allt slagi ifrån i går kväll straxt efter vi gått och lagt oss, så det var inte särskilt varmt här i morse. Blev till att börja elda i braskaminen för att stötta upp lite.
Skulle även väcka en bekant klockan 6 men hon somnade vist om så nu väntar telefon terror de andra mornarna som är kvar.
På jobbbet så har jag idag fortsatt med hemsidan som vi hjälptes åt med i går. Tog en stund innan jag kom på hur det hela funkade för det är ju ens sak att sitta bredvid eller någon talar om för en vad man skall göra, än att göra helt själv.

I kväll väntar jägar kursen och J får gå med Janne ut med gänget på en tidningsläsar runda.

Ta nu vara på varandra där ute i verkligeheten och tänk på att ge av er själva utan att alltid få en massa tillbaka.

Kram Åsa

Då har det gått en massa dagar igen sen jag har varit inne och skrivit, beror på att tiden som vanligt inte räckt till riktigt men en liten sammanfattning får det väll i alla fall bli. 
I  Tisdags så var det ju jobb som vanligt under dagen och där händer inget speciellt spännande för tillfället. Håller på att stor städa lokalen och arkivet samt att förbereda alla papper som skall vara till årsmötet den 19.onde.

På kvällen var det jägar kursen som vanligt numera på onsdagar och det var intressanta diskusioner som vanligt och en hel del som man vet innan men som blir ännu mera befäst.

I torsdags var arbetsdagen som dagen innan.
Janne han hämtade bilen på fm för att köra en massa skräp till återvinningen som vi samlat på oss.
På eftermiddagen kom C:s ledsagare Nils och de tränade lite på att spela på hans ukullle. Sen så försökte de få till en plan om vad de skall kunna ägna sina 2 timmar per veck till. C han verkade tycka att det var jätte roligt och någon att se upp till.
När sen hans ledsagare åkt hem blev det en snabb middag för vi for iväg till Strå och träna lite hund. Behövs ju då jag först har anmält Tanten till Gotlands Vackraste veteran den 12:e och att vi skall till Vilsta i slutet av månaden. Med grabbarna grus tränades det lite av varje förutom utställnings träningen.

I går fredag var det samma sak på jobbet och när jag kom hem skulle J till Tingstäde och kontaktfamiljen. C han var kvar hemma under tiden. Det var vad som var igår.

Men idag på morgonen så for vi till Bungenäs med gänget och C var med på en långpromenad på ca 2 timmar där ute. Det var verkligen behövligt för gänget.
När vi kom hem blev det en fika och sen som vanligt på lördagarna hundvård och idag låg hela gänget och väntade på sin tur, det har aldirig hänt förut.

Sen var det det där med rubriken Var och en, vad jag syftar på där är att jag har läst saker under veckan som får mig att fundera över ett och annat. 
Det är att även om jag eller någon annan skulle må dåligt på ett eller annat sätt så är det bara jag själv som kan göra något åt det. Ingen annan kan göra det åt mig, även om man skulle villja att det. Det är klart att det finns profs som kan hjälpa en med problemen och man kan ju alltid få styrning, råd av andra men det är ändå jag till slut som måste ta tag i problemet, även om det kan vara tufft. 
Vem har sagt att livet skall vara en dans på rosor. Det är bara ett fåtal förunnat att ha det så, men för det stora flertalet människor över jorden är det inte så utan livet är en form av kamp (jobb, ekonomi, familj, relationer, skola mm, mm).
Så därför håller jag med "Byggpoeten" som skrivit om det här fenomenet tidigare, att var och en är sin egen lyckas smed och ingen annan, det kan ju verka hårt men det är i alla fall den krassa sanningen och det är i alla dall något som jag lärt mig av livet så här långt. Det är bara att bryta ihop och komma igen. Och kan man inte tycka om sig själv så kan man inte tycka om någon annan heller, för allting utgår ifrån hur man är mot sig själv, både hur ärlig man är mot sig själv och vad man gillar hos sig själv. Man måste vara fullständigt ärlig mot sig själv annars så gör man framför allt sig själv illa men även alla i sin omgivnig.

En annan sak som jag också reflekterat över är hur lätt det är att skylla över saker på någon annan, som inte kan/får säga sin mening i ärendet även om det kan ha gått hur många år som helst.
Av ett sånt beteende blir man bara förgrämd och sänker sig själv, samt att man tycker att det är hela värden det är fel på och att så gott som alla är emot en som person.
Man måste kunna förlåta och glöma. Det gör man ju genom att antingen be den personen om förlåtelse eller om man inte kan/vill av olika anledningar, förlåta den pesonen inom sig själv. När man väl gjort det så skall man inte dra upp gamla oförätter utan på minna sig själv när sånna tankar kommer upp att de skall hålla sig borta. Man kan ju aldrig ta bort sånt som hänt och sånt man har med sig i sin ryggsäck, men man kan parkera det och låta det vara någon stans där det kan ligga i fred i hjärnan, utan det hela tiden måste ventileras.
Jag kan inte förstå hur någon/några kan orka att hålla på i upp emot 20 år att elta sånt som har hänt och sen skylla allting som händer på en/eller några personer.
Här kommer samma sak in igen som jag skrev om i stycket innan,  att var och en måste göra sitt eget liv det är ingen annan som kan varken göra ens liv eller leva det, inte ens om man får hjälp att från olika håll, det är bara upp till varje person att göra så gott den kan av sitt liv.
Livet det är alldeles för kort för att inte göra olika val, som sen kan gå både bra och dåligt. Har man gjort ett dåligt val får man ju försöka att åtgärda det  så att det blir till det bättre, men det är fortfarande upp till mig som person att göra jobbet själv. Det går inte att skylla på någon annan oavsett vad som händer eller har hänt. Är man barn när saker händer så är det klart att det blir lite annat, men då får man ta tag i det när man blir vuxen nog att klara ut det och även här kan man ju ta ta hjälp av profs om man behöver det. Men alla har både bra och dåliga upplevelser med sig sen barndomen. och allting måste så klart få ventileras men sen måste man också kunna släppa taget om det antingen genom att förlåta och parkera det som hänt.

För jag undrar hur jag skulle varit som person om jag hade fortsatt att älta sånt som hänt sen 20 år tillbaka, för det är mycket, alldeles för mycket i vissa avseenden, och det har parkerats för att inte behöva eltas. Även om jag inte har bett de inblandade personerna personligen om ursäkt och förlåtelse så har jag förlåtit dom för mig själv, för annars hade jag aldrig kunnat gå vidare i livet. Livet är alldeles för kort för att att hålla på med gamla oförätter, vare sig det har hänt eller sånt som man tror sig upplevt. Det gäller att ta vara på var dag för ingen vet när den sista kommer.

Ta nu vara på livet och varandra, för det är för kort för att inte leva fullt ut.

Kram Åsa