bungesheltis

Då har helgen förflutit lugnt och stilla. Lördagen blev inte mycket gjort eller också blev det det, åter står att se när det här är färdigskrivet.

 

Började som vanligt med en hundpromenad i Norra Gattet i blåsten, sten/jordätaren han får nu gå i koppel för att inte komma för långt efter. Där ute är det bra att vi håller ihop i flocken för just den dagen kom det en örn flygande och vi ser de titt som tätt. De andra höll god fart över klapperstenarna, även super Tanten.

 

Väl hemkomna så började att skriva om mitt liv , tankar, känslor, upplevelser mm. och många ord lär det bli innan jag är klar. Bitvis är det jobbiga saker som kommer men även roliga och fina minnen bubblar upp. tur är väl det för annars hade det nog blivit för tungt att skriva. Det här projektet lär ju ta sin lilla tid och inte vet jag vad det skall vara till heller men det är ju ett sätta att bearbeta livet. 

 

Frågande J + J när vi skulle äta och kl.15.00, båda lördag och söndag var bra mattider. Beror nog när man går upp ur lopplådan.

 

I söndags så var jag och simmade i badhuset med bästa Inger och Pelle, medan Janne var på sjöräddningen och hade lite övning. Och innan det så han vi med en promenad i skogen med fågelsång. Det märks verkligen att det är vår i luften.

 

Sen har det varit halva jobbardagar med en hel del kontors arb men även plockat undan ljusslingan som var under jul. Det hade även blåst ner en hel del kvistar på planen som blev bortstädade.

 

Snart är det tid för dagens sista promenad med gänget. Så ta nu vara på varandra där ute i verkligheten.

 

Kram

 

 

Idag är det då Alla hjärtans dag, vilket jag personligen tycker att vi skall ha varje dag så mycket som möjligt även om det ibland kan kännas väldigt besvärligt.

 

En del har ju då hänt sen sist. 

 

Vi var några stycken som varit till Visby och den nya inomhushallen som man kan träna hund i. Vi tränade Rallylydnad i 2 timmar och hade väldans trevligt. Det var så kul och trevligt att en ny dag blev bokad och det bidde den 22/2. Ser verkligen fram emot det.

 

Övrigt på hundfronten så har Tanten fyllt 14,5 år sen jag var här sist och hon är pigg och glad som vanligt. Men jag funderar över hur jord och sten smakar, för Linusen han försöker så fort han får en chans att tugga/slicka i sig jord och kan även stå och slicka på grusgången. Måste vara mums med magen full med jord. Fast Tobbe är inte så mycket bättre för han sopar i sig all bajs han kan hitta, blä.

 

Resten av gänget tycker att livet är stört kul.

 

Har även en konstig förkylning som bara är på morgnarna, men ju närmare ut under dagen jag kommer så är den puts veck, bra, men den kan väl bryta ut eller försvinna tycker jag.

 

Har även haft bilen på verkstad och fått den fixad, men den är där idag igen och den måste till doktorerna igen då bilprovningen hittade ett fel på den idag. Bara att gilla läget.

 

På jobbfronten så rullar det på, jobbar fortfarande bara  3 dagar och ca 6 timmar åt gången men det är inte så många veckor kvar innan det drar igång på allvar.

 

Ta nu vara på varandra där ute i verkligheten och ha en skön Alla hjärtans dag för vi skall ha lite mys med J och J när de kommer hem.

 

Kram

 

 

 

 

 

 

Idag hade vi ett gäng superlyckliga hundar, för vi fick äntligen tillbaka vår bil från verkstaden där den stått i en vecka. Så i eftermiddags blev det en tur till skogen där fåglarna började få vårkänslor och solen sken, helt underbart även om det ännu var lite snö på marken, men vad skall vi vänta oss det är ju bara början på februari.

 

Tur att vi äntligen kan börja åka ut igen för Tanten hon tycker det är as kalas tråkigt att gå i koppel på byn så det blir till att släpa henne runt och det har blivit värre och värre för var dag som gått. Men i skogen var det minsann fart under fötterna.

 

Det att bilen då var på verkstaden gjorde att Janne fick ta bussen till Visby i går när han skulle in. Knske en spännande upplevelse.

 

Räknande med att jag skulle mjukstarta på jobbet, men det blev lite åt andra hållet, i alla fall den här veckan och nästa eventuellt med, återstår att se. Men ett är säker att gymmet blir lidande eller min kropp om det skall vara rätt. För jag är trött när kvällen kommer då vår Spott (katt) ser till att hålla igång hundarna på nätterna vilket gör att nattsömnen inte alltid är vad den skulle.

 

Jag börjar nog även komma över min soppfobi för tänk jag gjorde en egen svampsoppa igår kväll till Janne och mig, det var riktigt mumsigt och verkligen enkelt. Det får nog bli någon mera gång. Det har jag ju att tacka Agnetha för, att hon introducerade mig i soppornas värd.

 

Då var vi framme vid den här veckans slut och början på månad 2 på det här året.

 

Sen jag var här förra gången så har det då kommit en del snö, men det håller så sakteliga på att töa bort. Man kan ju fråga sig vad det där vita hade ner att göra. Det gör ingen som helst nytta. Fläkten som blåste stormen, har den som startat den, stoppat och det är ju skönt för alla.

 

 

Det har då varit en del kor att mjölka de senaste dygnet men jag är så lyckligt lottad att jag har tillgång till såna fina och duktiga ungdomar som sonen J och hans flickvän J.

Jag tror i alla fall att det inte är många i den åldern som frivilligt kliver upp 4 på morgonen för att följa med sin gamla mamma till ladugården och kossorna. Det är ju klart att de får en liten slant för sitt jobb men ändå. En stor eloge till de duktiga ungdomarna.

 

Vov gänget har det lite jobbigt nu för det är bara långa koppelpromenader som gäller då bilen ännu är på verkstad. J hörde i alla fall med en jobbaren på verkstan att de fått tag på en reservdel från Jönköping, men med våra fina transporter hit till ön så vet man ju aldrig när den dyker upp. Hoppas, hoppas att bilen är hel måndag eller tisdag. När man är utan den så märker man vad beroende man är av det där saken på 4 hjul. Det här gör att gänget inte kan få springa lösa. men den som vänta på något gott väntar inte för länge brukar man ju säga.

 

J och jag har försökt att göra ett avtal vad beträffande hans träning men han påstår att det är omöjligt att komma ikapp en durracell Kanin, som jag tydligen skulle vara då det är svårt att få stopp på en sån. Jag håller då inte alls med honom vad beträffande det, men någon annan har kanske en annan uppfattning, inte vet jag.

 

Ta nu hand om varadra där ute i verkligheten tills jag är är här igen. 

 

 

Kram