bungesheltis

Som rubirken menar så är nu alla hundträningar som är som öppethus nu i full gång, dels i Fleringe där det nu kommit en ny grupp som allt startar kl. 8 på morgonen och det är en fortsättnings grupp där deltagarna kan träna vidare på olika moment som de vill eller behöver träna mera på.

 

Så är nu Fårö öppethus gruppen igång också och det kändes bara så kul i söndags att det var uppskattat. Men det är med den som med Fleringe, att jag inte vet vad eller vilka som kommer och det är ju i sig lite spännande. De var bara å duktiga fast det var stor spridning på kunskaperna i gruppen från lydnads klass 1 hundar till valp. Men alla verkade vara nöjda och glada över arrangemanget, återstår att fundera över om det skall bli 2 grupper eller ej.

 

Med på Fårö så var J också, och han var bara så duktig i helgen för han körde trimmer både på lördagen och söndagen, så nu skall det bara klippas där och det är ju inte bara så bara, då det inte varit något där på de senaste 25 åren. Janne han gjorde klart grinden så att inga hundar kan springa ut på vägen. Så det är på gång det också. Jag hoppas att vi kan vara där i vår när vi skall köra öppethus på Fårö med.

 

Den tänkta spår kursen som kommer att vara i november är fulltecknad och det är bara så kul. Det är ju inte meningen att man skall bli proffs på att spåra, men i alla fall få grunderna för att jobba vidare, eller som en aktivitet till sin hund.

 

J han har nu börjat på sin bilteori och även kört sin första körlektion på körskolan som han tyckte var bra. C han har börjat på en crawl kurs på Idrottscenter och han tyckte det var hur kul som helst, men jobbigt så klart.

 

Sen var det där med JANTE lagen på Gotland igen och det gör att en stackars hund som kunde ha blivit opererad här på Gotland i lördags fick vänta med operationen till igår och idag på fastlandet. Bara för att man inte vill/kan sammarbeta utan att titta snett på varandra. Att det skall vara så himla svårt att sammarbeta här ute på vår ö, jag begriper det inte. Och definitift inte varför man måste hålla på så här i stället för att hjälpas åt så att allting alltid blir till det bästa. Men jag har väll någon egen uppfattning om att sammarbete lönar sig i stället för att baktala, snack skit och streta emot.

men det är klart att det sitter väll i generna här ute på något vis.

Nog om detta för den här gången.

 

 

I morgon drar C på lägerskola några dagar och vi tar husbilen och åker ut i ingenstans eller rättare sagt till vårt älskade Norra Gattet, ni har säker hört ordet förut.

 

 

Ta nu vara på värden där ute och varandra.

 

 

Kram

Det är vad jag fick mig till livs idag under fm när jag pratade i telefon med en tidigare kurs deltagare. Hon hade blivit sjuk för ca 3 månader sen och nu fått börja lära sig sånna enkla saker som man tar för givet att kunna när man kommer upp i åren som att skriva, gå mm. Så att säga hela livet hade ställts på ända. Men som hon utttryckte det att med envishet kommer man långt och det kan jag bara hålla med om, hon har en väldigt lång bit kvar och jag hoppas av hela mitt hjärta att hon kommer att lyckas.

 

När det kommer fram sånna här saker då börjar min hjärna igen att fundera över det liv som man själv för och om det är så hälsosamt som man kan önska sig med tanke på alla sjukdomar som finns på båda sidorna i mitt träd. Och skulle man tänka avelsmässigt om jag varit ett djur av något slag i människans våld, då hade i alla fall inte jag varit något bra exemplar att avla på, just med tanke på alla de ärftliga sjukdomar som finns med. Men som tur är brukar mina funderingar sällan reslutera i annat än funderingar och tankar, ibland så händer det att saker måste ändras så att livet ändå kan rulla vidare.

 

En annan sak som jag också funderade över idag var för endel ungar/ungdomar måste ha sönder allting. Kom upp till flyget och skulle klippa där , då var en papperkorg i plåt totalt sönder demolerad och det verkade som någon eller några använt ett av 7 manna mål näten till att gå armgång i. Vad är meningen kan man undra.

 

Annat som hänt är att J idag har kört sin första körlektion vid körskolan och jag vet inte riktigt hur det gick men jag tror att det funkade rätt okej i alla fall. För det är ju så att de lär ut på ett sätt på körksolan och det kan inte jag eller Janne.

 

I helgen var vi till Fårö och började röja på marken där, J han kom nästan över hälften med trimmern och jag fick klippa en bit med gräsklipparen, tungt är det, men bra kommer det att bli. Janne han fixade med grind och att resa upp den gamla lammtunen som låg nere. Under helgen som gick var C med Nisse på lördagen och hemma på söndag när vi var på Fårö för han var på ett hiskeligt humör och då är det bättre att han är hemma än att vara med och ställa till förtret.

 

De andra dagarna i veckan har varit som vanligt med jobb, skola och hundar.

 

Ta nu var apå varandra där ute i verkligheten innan det är försent.

 

Kram

 

Dagar är vad det gått igen sen det hände något kul här. Det är klart att livet rullar på som vanligt med jobb, jobb och mera jobb, men snart, om ca 1 månad så går jag ner i tid igen och det skall bli så skönt.

 

C och jag var på barnmottagningen härom dagen och det skulle bara vara ett vanligt läkarbesök, men när vi var färdiga så hade det lämnats mera prov och andra provtagningar, mest för att kolla att allting var ok. Men vi måste dock ta hans blodtryck 2 gånger till inom en månad och det beror på den medcinen han äter. Men enligt sjuksköterksan på BUP, så var det helt normalt att trycket var som hans under sånna omständigheter. Men det är bäst att kolla igen.

 

En kul sak som hänt är att C kommit under fund med att TV:n är av ondo, för han har berordrat bort sin TV från rummet. För han har kommit på att han försover sig till skolan och att han har svårt att stänga av på kvällen. Så nu är den borta från hans rum och vi får se om det blir något bättre. Men man slutar aldrig att förundras.

 

Det har även varit en hund med ägare på privatträning och de är bara så duktiga. Jag gillar verkligen att se att de människor och hundar jag jobbar med gör framsteg. Kul värre.

 

Vi har också hunnit med ett föräldramöte i gymnasiet och det är då vitt skilt från grundskolans möten, fattar inte att det måste vara sån skilnad men så är det i alla fall.

 

Våra egna jyckar har fått sina promender i skog och mark och de gillar verkligen att springa och leka. I kväll var vi till "Paradiset" eller Hau Grönu som det egentligen heter.

 

 

 

 

Den här bilden är i och för sig tagen i somras, men det är fortfarande lika vackert, lugn och skönt där. Det är så vacker så att det nästan gör ont i en. Vi går ofta ut dit och bara vandrar runt och hundarna gillar också stället.

 

I morgon så kommer J hem igen och när vi hämtar honom så skall vi gratt vår kontaktfamiljs mamma som fyller 60 år på söndag. Och hon och jag har känt varandra sen slutet på 70-talet (oj vad gammal jag blev med en gång) inte klokt vad tiden går.

 

Ta nu vara på varandra där ute i verkligehten.

 

Kram

Då har ytterligare en halv vecka gått och den har mest bestått i jobb och hundträningar av olika slag.

 

I torsdags så var det en familj med en liten terrier som behövde ha lite privat träning och då passade det bra att jag äntligen fått en liten plätt i anslutning till vårat hus att träna på. Vi tränade på hundmöten, att gå fint i kopplet och set stora som var inkallning. De var så duktiga med sin hund och kommer att lyckas med sitt mål det är jag helt övertygad om.

 

I går så startade träningsgrupperna Välle Dog Team i Fleringe, med många duktiga förare både gamla och nya. Det är kul att se nya ansikten, men nu när vi hållit på ett tag så börjar jag fundera på om det inte skall in en ytterligare grupp, typ fortsättnings grupp där man kan träna specifika moment eller sånt som man har problem med. Vi måste ju utvecklas för annars så stannar värden.

 

Det som står på dagens schema är att Janne och jag skall ut på Fårö för att kolla vilken markplätt som vi skall röja till nästa års hundträning. Jag har fått tillgång till 2 mark bitar men vet inte riktigt vilken jag skall välja, den ena verkade bäst när vi tittade första gången men som vanligt så är jag velig så jag behöver ut och gå på dem för att kolla vilken som är bäst.

 

Det var lite om vad som hänt sen sist ta nu vara på varandra där ute i verkligheten.

 

Kram

 

 

Hallå där ute igen. Det var ju ett bra tag sen jag skrev här sist och det är som vanligt när min största arbets tid börjar då räcker liksom inte tiden till men jag kommer inte att försöka att skriva vad som varit under de månaderna utan berätta lite vad som hänt de senaste dagarna.

 

Som rubriken låter så började allting med en liten hund för ca 7,5 år sen

 

Här är han drygt 1 år gammal och det är så klart Tobbe vi pratar om.

Jag och Janne träffades utanför Handelsbanken tidigt en lördag morgon i slutet av mars när han rastade sin lilla valp och jag min blandras Lakris och på den vägen är det för i fredags den 31 augusti i regn och 12 m/s i vinden ute i Norra Gattet precis vid den här rauken (men vädret var ju inte riktigt som på bilden då)

  
 vigdes vi av prästen Agnetha Söderdahl och med var våra vänner sen lika lång tid Pelle och Inger Bottner som flyttade till Gotland för godis i fjol. Och det blev så perfekt och fint som vi ville att det skulle vara. Vi 4 avslutade med att åka till Friggards på Fårö och inta en delikat lunch. Det blev en toppen dag helt igenom.

 

 

 

 

 

Dagen efter blev det åter tid för vigsel men då var det en av mina söner som vigdes i Polhemsgården i Tingstäde och även deras dag var perfekt ordnad och de var så fina. Efter var det en super fest med god mat och trevligt umgänge. De hade verkligen lyckats rakt igen om att få till en perfekt fest. Det enda som var grus i bägaren var att C blev sjuk och fick vara hemma så vi avslöt kvällen tidigt för att åka hem till honom istället vilket var jätte tråkigt. För vi hade gärna varit kvar ett tag till, men sånnt är livet och att man blir sjuk kan man ju inte hjälpa.

 

För övrigt så rullar livet på J har börjat gymnasiet så han bor inte hemma i veckorna utan hyr ett rum i Tingstäde för att slippa de långa resorna. 

 

Tanten har fyllt 13 år och är still going strong.

 

Jag skall försöka att komma åt att skriva lite mera här framöver då livet nu börjar lugna ner sig  lite igen.

 

Må gott där ute och ta hand om varandra.

 

Kram