Vart är tiden.

Det har jag undrat de senaste dagarna. Har knappt hunnit att starta datorn, men egentligen har det inte hänt så mycket som gör att det skulle behöva vara så.

Det hela handlar kanske bara om planering inte vet jag, men jag brukar vara rätt bra på att få struktur i saker och ting, så något konstigt är det.

Vad har hänt sen sist då:
På jobbfronten så har det varit som vanligt med gräsklippning, tvätt, kontorsarbete och städning. Det enda nya som egentligen har hänt på den fronten är att nu så är alla fotbollsplaner uppmärkta med röda tälltpinnar jäms med markytan så att det går att klippa över dem. Nu så kan alla linjer försvinna efter nästa veckas matcher (återkommer med det) och det känns skönt att veta att det finns amrkeringar att gå på även om linjerna är borta.

I onsdagskväll var vi till Panget och tränade lite. Både Linus och Stig-Helmer börjar bli riktigt duktiga på att gå fint och ställa upp sig ordentligt.

På torsdag blev det inte så mycket att orda om utan en rätt ordinär dag som våra dagar brukar vara förutom att jag hjälpte moffa att klippa hans häck ute vid vägen.

I fredags var ungarna lediga från skolan så C han var med moffa och drog ströminggarn, blev stekt ströming till kvällsmat. När de sen var färdiga med det så hjälptes vi 3 åt med att ta ner resten av häcken, den skulle egentligen bara ha klippts ner men vi beslutande oss för att korta den rejält med motorsåg så att den sen kan bli fin till nästa år.
Medan vi höll på med det så skjutsade Janne J till Tingstäde och kontaktfamiljen. Han ville dit tidigare än vanligt för han räknade med att han kanske skulle får köra traktor, som han tycker är jätte kul.

I går lördag var det hundträningar som vanligt men det var lite manfall på folket. Vi hade många aktiviteter att täval mot samtidigt som det var en helt underbar höstdag eller nästan sommar för det var varmt och skönt. C han var med moffa och hjälpte honom med att köra alla grenar från häcken till återvinningen.

På vägen hem så körde Janne och jag en skogsväg till Norra Gattet där vi sen gick en promenad med hundarna. Tobbe han passade på att bada lite, fast det var ofrevilligt. Han trodde att det var grunt så att det gick att gå i, men det var hur djupt som helst så hela han försvann under vatten ytan innan han kom simmande upp igen. Tur det var han som ramlade i, för han greps inte av panik som jag tror några av de andra skulle ha gjort.

Nu väntar en ny tur till Panget och mera hundträningar, hoppas det kommer lite fler människor idag.

Ta var på livet och varandra där ute i verkligheten.

Kram Åsa

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0