bungesheltis

Jag har då varken det ena eller det andra då mitt nyår har passerat för så där 2 månader sen men för alla andra är det ju så. Tänkte att jag skulle börja med en tillbaka blick vad som i alla fall hänt under snart de 14 dagar som gått sen sist och det är att ödesdagen som jag skrev om sist var det. För min 100% tjänst kommer att bli 75% och det på grund av att föreningen inte längre har ekonomi till att ha mig på 100%, så nu blir det till att ut och börja söka jobb på nytt igen. Någon där ute som vet eller hör nått så är jag tacksam för information. Som alla vet är det ju inte billigt med tonåringar så där för behövs en 100% tjänst och så klart framåt i tiden mot pensionen om så där 15 år eller nått. Vad har mera passerat, det har ju varit jul och som vanligt så var Jannes bror ute under julhelgen (kom dagen innan julafton och åkte hem på juldagen), inget mer om det för då kan det uppfattas som personangrepp och det skall man inte syssla med i såna här medier. Vi har också hunnit med att vara dunder förkylda och något konstigt är det med det för det är alltid någon som är värre förkyld än någon annan när det diskuteras i familjen. Fattar inte hur det går till egentligen för jag anser att det är bara att gilla läget och försöka att kurera sig själv så gott det går, hjälper ju inte ett piss att tycka synd om sig själv i det läget eller att diskutera om den ena eller andra är mera förkyld eller inte. Jag har också hunnit med att fylla jämnt, det var jätte trevligt och mysigt med de människor som kom och grattade, även via FB och telefon. De som verkligen drog ett stort lass där trotts förkylningen var Janne och J, men C han gjorde som vanligt bara det han blev tillsagd att göra så där är det som det brukar. I samband med det här kom jag fram till något och det är att ingenting har egentligen förändrats under de 10 år som gått. Det är samma besvikelse över vissa saker och en del har även känts som ett stort hån, så ett beslut inför kommande år är att inte ödsla energi på vanliga högtider som inte ger mig något men som ändå måste vara. Kommer så klart att göra vissa delar så att J och C får mes sig det in i framtiden, De kommer förhoppnings vis att skaffa egna familjer någon gång, men för övrigt får det vara. Det samma kommer att bli när det gäller födelsedagar, jag kommer bara att uppmärksamma J;C och alla barnbarnen och då endast med något litet litet, för även om man fyller år är det inte det primära i att leva och prylar är det definit inte. Det här sista har hållit mig vaken under ett antal nätter och gjort mig väldigt ledsen över att man tror att livet har förändrats och helt plötsligt upptäcker man att efter 10 år har det egentligen inte hänt ett piss utan man står i stort sett kvar på samma punkt och stampar trots att man har inbillat sig att det skett en förändring. Men vist finns det ändå saker som har ändrats till det bättre men tråkigt nog är de så få att de ryms i ena halva handen, får glädjas åt det i alla fall. Det var lite tankar om de senast e 14 dagarna och vad tankarna rör sig om framåt, för nu skall det ätas frukost och jag tänker inte säga Gott nytt år för det har varit. Ta nu vara på varandra där ute. Kram Åsa