Jägar examen
I går blev det då inget bloggande för jag var inte på humör och tiden räckte liksom inte till till det. Jag var på jobbet i vanlig ordning och fixade med en hel del.
Men så hade vi i familjen en inplanerad städ dag (måste ha det för att hemmet inte skall becka ihop) så det var det som skulle ske när jag kom hem.
Lagom jag hade greppat damtrasan och skulle börja så ringde moffa och ville ha hjälp med att få ner lite bräder från loftet. Sagt och gjort bara att släppa trasan och åka och hjälpa honom (tur att han inte bor så där jätte långt bort). Hem och forsätta med städningen, C och J de städade sina rum på egen hand utan knorr (duktigt av dem). Men jag funderar på varför det finns några i familjen som kommer och vill hjälpa mig/eller ta över det som jag just börjat på, i stället för att ta tag i saken innan jag hinner, för alla vet ju vad som skall göras även om det inte är så kul, det tycket inte jag heller, men det är något som måste göras. Någon som har ett svar varför det är så?
Det här gjorde att jag blev på ett hiskeligt hummör, inte kul för varken familjen eller mig.
Idag blev det också tidig start på dagen med en hel del kontors jobb och så en inventering av kioskens varor, vad som var kvar sen hösten. Det är bra att veta vilken åtgång det varit och vad som inte gått alls, för det är lättare att beställa sen i vår när säsongen drar igång. Höll också på att greja med LOK stöds modulen en del men fick ringa en som har bättre koll för att få reda på vad som egentligen gäller.
Janne han hämtade mig efter jobbet så att vi kunde dra med gänget till Bungenäs på en promenad. De behövde det verkligen för de har inte fått kuta av sig ordentligt på flera dagar. På hemvägen passerade vi affären och inhandlade lite middag som i kväll bestod av fisk i ugnen, broccoli och stekt potatis.
I kväll när jag är iväg så får C och Janne rasta hundarna för jag skall i kväll på en studiecirkel mot jägar examen. Den är på 15 gånger och går här i Fårösund. Det här är något som jag pratat om i flera år att gå, men det har alltid varit långt bort eller inte passat i tid (gör egentligen inte det nu heller) men det är bara att hoppa på nu när tillfälle ges.
Nu skall jag fixa till mig lite och ta fram lite material att ta med mig. Ta nu vara på varandra där ute i verkligheten.
Kram Åsa
Men så hade vi i familjen en inplanerad städ dag (måste ha det för att hemmet inte skall becka ihop) så det var det som skulle ske när jag kom hem.
Lagom jag hade greppat damtrasan och skulle börja så ringde moffa och ville ha hjälp med att få ner lite bräder från loftet. Sagt och gjort bara att släppa trasan och åka och hjälpa honom (tur att han inte bor så där jätte långt bort). Hem och forsätta med städningen, C och J de städade sina rum på egen hand utan knorr (duktigt av dem). Men jag funderar på varför det finns några i familjen som kommer och vill hjälpa mig/eller ta över det som jag just börjat på, i stället för att ta tag i saken innan jag hinner, för alla vet ju vad som skall göras även om det inte är så kul, det tycket inte jag heller, men det är något som måste göras. Någon som har ett svar varför det är så?
Det här gjorde att jag blev på ett hiskeligt hummör, inte kul för varken familjen eller mig.
Idag blev det också tidig start på dagen med en hel del kontors jobb och så en inventering av kioskens varor, vad som var kvar sen hösten. Det är bra att veta vilken åtgång det varit och vad som inte gått alls, för det är lättare att beställa sen i vår när säsongen drar igång. Höll också på att greja med LOK stöds modulen en del men fick ringa en som har bättre koll för att få reda på vad som egentligen gäller.
Janne han hämtade mig efter jobbet så att vi kunde dra med gänget till Bungenäs på en promenad. De behövde det verkligen för de har inte fått kuta av sig ordentligt på flera dagar. På hemvägen passerade vi affären och inhandlade lite middag som i kväll bestod av fisk i ugnen, broccoli och stekt potatis.
I kväll när jag är iväg så får C och Janne rasta hundarna för jag skall i kväll på en studiecirkel mot jägar examen. Den är på 15 gånger och går här i Fårösund. Det här är något som jag pratat om i flera år att gå, men det har alltid varit långt bort eller inte passat i tid (gör egentligen inte det nu heller) men det är bara att hoppa på nu när tillfälle ges.
Nu skall jag fixa till mig lite och ta fram lite material att ta med mig. Ta nu vara på varandra där ute i verkligheten.
Kram Åsa
Kommentarer
Trackback
