Insikt
Det var en händelse på hösten/vinten 1995 som gjorde jag reagerade som jag gjorde när J, Janne och jag diskuterade vad som skall göras i slutet av dec. Funderar då också på att låta Janne läsa vad som blev skivet om situationen eller om jag skall vänta tills jag har fått ihop några händelser. Det är bara att hoppas att han orkar läsa (om det nu är läsbart) och forfarande stötta mig.
Det hela handlade om att fly utan ytterkläder i nollgradigt väder ut i mörkret, under stor sorg och förvivlan, att ingeting har någon betydelse, som tur var hittade en person mig efter 6 timmar och kontaktade polisen som sen hjälpte mig. Så var det just då, men så är det definitivt inte nu. Jag har ett bra liv med en man som jag älskar ♥, stora barn, vuxna barn och små barnbarn, kan det egentligen bli bättre. Men det är nog så att jag måste igenom det här en gång till för att kunna släppa taget sen.
J han har nu fått uppskrivnings tid på fredag, att skiva upp för moppekortet. Det var strul med att han skulle få muntligt prov trotts att han har ett beslut på det. Transportstyrelsen kunde inte hitta beslutet trotts att vi har det på papper som är underskrivet, märkligt att en statilg instutuion inte kan hålla ordning på sina grejer. Men det löste sig till slut och det bara för vi hade diare nummret på handlingen. I kväll så skall han ge sig iväg till friskis och svettis med Pelle och gympa lite.
C han är med värdens bästa Nisse och skjuter luftgivär, efter tar de en fika och pratar strunt. Det var det där med fler Nissar till folket. Helt klart.
Kranen som gick sönder igår har nu blivit fixad av vår bästa hyresvärd, så nu kan jag fortsätta att bada hundar när jag får tid med det igen. Det får nog bli senare i veckan.
Gänget skall nu utfordras för att sen gå på promenad.
Kram Åsa
Nej man behöver inte skriva i numrerad ordning för att det ska falla på plats, man skriver det man har inom sej just DÅ, just NU.
Det där blocket/boken/datorn man skriver i har ingen början med numrerat sidnummer, men det kommer till ett slut en dag.
Jag hade min dagbok men jag hade även ett block bredvid sängen,när man inte kunde sova och det fanns 100 tankar, inget har blivit sammanställt till sida 1,2,3..100 allt är en enda röra om någon skulle få för sej att läsa, spelar roll för det viktigast är att skriva, få ur sej tankar, en tanke på papperet för 10 år sedan kan i nästa rad bli en händelse för 2 år sedan, för 20 år sedan, spelar roll Åsa, det ska inte gå till något tryckeri utan det är DIN bok och det är DINA tankar, DINA händelser, det är DITT JAG du präntar ner för att lätta din börda i ryggsäcken, låta locket vara av och låta soppan koka över.
Det finns säkert 100 sätt att bli av med skiten som ska ut och varje individ har sitt eget sätt att hantera saker och ting. Det viktigaste är att man når målet så att säga sedan hur man tar sej dit spelar ingen roll och ingen ska bry sej.
/Mita
