bungesheltis

Det är vad man blir idag och förresten alla andra dagar också när det är ett busväder ute och man berättar för andra personer man träffar att man varit ute i skog och mark eller vid havet i detta väder. Vad de inte förstår så är det inte brist på väder utan här kommer det gamla talesättet in att det finns inget dåligt väder utan bara dåliga kläder och det stämmer verkligen, för så länge inte gänget protesterar till att gå på promenad (inte ens min gamla tant) så är det bara att ge sig ut och och promenera även om även jag och resten av familjen helst skulle kura ihop sig i soff hörnet.

Fast lite galen är jag nog i alla fall för jag hade önskat att Janne och jag hade kunnat bege oss ut till Norra Gattet i går kväll med husbilen och sovit över där i stormen för det är bara så häftigt med naturens krafter. Men då tyckte J att jag var fullständigt från vettet för ingen vettig människa vill ut dit i vädret som var då påstod han.

Jag har haft många tankar om att blogga under de är 2 veckorna men inte riktigt kommit till det som jag velat för tankarna har oftast kommit sent på kvällen eller mitt i natten och då har jag inte haft ork att börja skriva, men jag skall nog börja ha ett block vid sängen för på morgonen är alla idéer borta och även andra tankar som skulle kunna ventileras lite om.

Vad har hänt sen sist, inte mycket, vardagen har kommit tillbaka med skolan som har på gått en vecka och jag har nu snart bara några dagar kvar av min låååååååååååååånga semester. Skall på sätt och vis bli skönt att börja jobba igen även om jag vet att det är bara nu i januari som jag har full tid sen kommer det att bli 75% igen och det är klart att det inte är lika kul och något nytt har jag inte hittat ännu.

Mitt humör har då pendlat från svartaste svart till väldigt positivt och då är det inte lätt för resten av familjen att hänga med och det är framför allt min älskling Janne som får ta mesta stöten när humöret pendlar så mycket.

Jag vill även lägga en kommentar till den person som valde att vara anonym (hel okej att vara det tycker jag) med sin kommentar till det förra skrivna inlägget för 2 veckor sedan, visst jag har massor med massor av livserfarenhet men ibland känns det som om jag i alla fall kör fast och då hjälper det mig att läsa lite och fundera lite till för att kunna komma vidare i tanken, och även tänka efter vad eller varför jag är på ett visst sätt då eller då. Det är ett sätt som jag även använder mig av vid hundträningar och problem lösningar i dem lägena så för mig funkar det. Även familjen ibland är av en annan åsikt.

Nu skall jag återgå till flygande Jakob som skall serveras i kväll när några kommer på middag och Janne och J skall ut ock övnings köra lite i stormen, snön och halkan innan de skall dra till skogen en andra gång med gänget. För det går inte att gå på samhället med dem, utan man behöver till skogen där det är någorlunda lä.

Ta vara på varandra där ute .

Kram Åsa